Män som hatar kvinnor
Jag har sett en bra svensk film ikväll. En mening som jag skrivit (eller sagt) få gånger tidigare i mitt liv. Sist handlade den om vampyrer, baserade på en norsk bok. Ikväll har det handlat om mord och falskspel baserat på en svensk kriminalroman.
Män som hatar kvinnor överöstes med finfin kritik när det gick upp på svenska biografer. Våra svenska tidningar kallade den "briljant" och "fantastisk" och betygen var höga. Jag förblev skeptisk dock. Flera av tidningarna som älskade Män som hatar kvinnor var samma tidningar som tidigare även belönade filmer som Richard Hoberts Alla älskar Alice och Kjell Sundvalls Grabben i graven bredvid, men höga betyg. Två filmer som jag fortfarande håller som något av det sämsta skräp jag sett.
Män som hatar kvinnor känns o-svensk. Kanske är det för att den regisserats av en dansk. Kanske är det för att Stieg Larssons starka bok är ovanligt bra. För det är en kombination av skarp dramaturgi (proppad med väsentligheter och ofta frigjord från utfyllnad), duktigt skådespel och vässat manus som gör Män som hatar kvinnor sevärd. Här finns en äkthet som svensk film vanligtvis saknar. En brutalitet som ibland chockerar och ett bildspråk som känns så långt ifrån Sundvall, Hobert och Nutley som man bara kan komma.
Nyqvist är okej som Blomkvist. Noomi Rapace är genial som Lisbeth Salander. Så bra att jag vid flera tillfällen nästan trillade ur sängen. Peter Andersson gör en till slemmig skurk-roll som advokat-äcklet Nils Bjurman och han gör det som vanligt övertygande och starkt. I slutändan är Män som hatar kvinnor en mycket sevärd film. Godnatt.
Män som hatar kvinnor överöstes med finfin kritik när det gick upp på svenska biografer. Våra svenska tidningar kallade den "briljant" och "fantastisk" och betygen var höga. Jag förblev skeptisk dock. Flera av tidningarna som älskade Män som hatar kvinnor var samma tidningar som tidigare även belönade filmer som Richard Hoberts Alla älskar Alice och Kjell Sundvalls Grabben i graven bredvid, men höga betyg. Två filmer som jag fortfarande håller som något av det sämsta skräp jag sett.
Män som hatar kvinnor känns o-svensk. Kanske är det för att den regisserats av en dansk. Kanske är det för att Stieg Larssons starka bok är ovanligt bra. För det är en kombination av skarp dramaturgi (proppad med väsentligheter och ofta frigjord från utfyllnad), duktigt skådespel och vässat manus som gör Män som hatar kvinnor sevärd. Här finns en äkthet som svensk film vanligtvis saknar. En brutalitet som ibland chockerar och ett bildspråk som känns så långt ifrån Sundvall, Hobert och Nutley som man bara kan komma.
Nyqvist är okej som Blomkvist. Noomi Rapace är genial som Lisbeth Salander. Så bra att jag vid flera tillfällen nästan trillade ur sängen. Peter Andersson gör en till slemmig skurk-roll som advokat-äcklet Nils Bjurman och han gör det som vanligt övertygande och starkt. I slutändan är Män som hatar kvinnor en mycket sevärd film. Godnatt.
Kommentarer
Postat av: joakim
sjukt bra film:)
Trackback
